Generation 64: Therese Stridsberg

Therese Stridsberg hittade jag via Rättviseförmedlingen. Sammanlagt ledde kontakten med denna utmärkta gratistjänst till ett 80-tal tips som varierade mellan väldigt vaga till klart intressanta.

I slutänden fick jag med tre C64-tjejer, vilket jag med tanke på omständigheterna är nöjd med. Angelica Norgren i bokens Amiga-kapitel kände jag till sedan tidigare; det är dessutom betydligt lättare att hitta kvinnor som växte upp med Amiga-datorer än Commodore 64.

img058Det roliga med Therese är att hon minns så mycket så klart trots att hon var fyra år gammal. Jag träffade henne och hennes pappa i Nintendo-sätet Kungsbacka en regnig dag på hösten och kompletterade med chattdiskussioner under vintern och våren.

En hel del av det annonsmaterial jag använde mig av i boken kommer från Göran Gustafsson, vilket jag är väldigt tacksam för. En av de märkligare bildserierna följde med en diabildskarta och visar tecknade reklambilder som på visar en inbytesmodell Handic planerade – jag är osäker på om den någonsin blev av?

MusicMate_Commodore_Power-Play_1984_Issue_11_V3_N04_Oct_Nov_page_15Det externa pianoklaviaturet ”Music Mate” fick vi aldrig riktigt plats att presentera men det handlar i princip om ett enkelt slags midi-instrument med vilket du kan ändra ljud och spela in upp till tio minuters live-musik.

Bilderna på ”Space Trap”-omslaget kommer faktiskt från Arne Fernlund själv. Jag är osäker på om Therese eller Göran någonsin träffade Arne men klart är att hans spel satte djupa spår i dem båda.

”Space Trap” är ett mycket, mycket svårt spel – så pass svårt att Arne Fernlund själv sagt att han i dag ångrar att han konstruerade det så. Det innebär ju nämligen att väldigt få kommer att hänga med till slutet eller ens klara sig förbi första nivån.

”Space Trap” var, som omslaget i boken antyder, en direkt uppföljare till Fernlunds första Handic-spel, ”Space Action”. En genomspelning av ”Space Trap” hittar du i följande video nedan:

Slutligen vill jag givetvis ge läsaren möjlighet att återuppleva spelet ”Clowns” som Therese och hennes familj hade så mycket glädje av – och första gången hon fick höra Chopin.

Helt ovetande, givetvis.