Generation 64: Rickard Söderberg

Rättelse: Ordet ”är” har fallit bort i sista sidans andra stycke. Jag ber om ursäkt å korrläsarnas vägnar 🙂

Rickard Söderbergs medverkan i Generation 64 höll på att inte bli av alls.

Vi hade bestämt möte på Lilla Kafferosteriet i Malmö kl.10 en vardag. Mitt problem var att jag hade ägnat kvällen innan åt Thomas Engström och Rickard Hansson. Vi beslöt oss för att stråla samman för att se Sverige spela VM-kval och när den matchen var slut såg vi även efterföljande matchen, Irland-Österrike, och efter detta började Rickard – entreprenör som han är – att beställa in champagne.

Kvart i tio på förmiddagen efter var jag knappt människa och skrev ett hastigt mess till den charmige operatenoren Rickard Söderberg att jag skulle bli tio minuter sen. Väl på plats rumlade jag in men utan vare sig anteckningsblock eller penna. Jag var dock inte alltför långt ifrån ett av kontoren jag arbetar på och ursäktade mig och sprang dit; väl på plats igen hade vänlige Rickard köpt mig en kaffe och väntade snällt men något förbryllad på mig.

”Hinner vi på 45 minuter nu? Jag ska vara på Sveriges Radio vid 11.”

rickard_5Det hela blev otroligt pinsamt men vi fick ändå till en kanonintervju, mest tack vare Rickard själv.

När jag satt och surfade på hans egen hemsida hittade jag fina bilder men insåg att jag ville ha något mer unikt. Vi hade under lång tid pratat om Drottningholms slottsteater så jag begav mig till deras pressida som visade sig vara full av härliga bilder.

Då fylls plötsligt skärmen av bilder från Haydns opera ”Orlando Paladino” från myten om ”Den rasande Roland” med Rickard Söderberg i huvudrollen.

Det enda jag kunde se var introskärmen till ”Ghosts’n Goblins” som jag och Rickard precis pratat om; det var samma trädkuliss, samma brädgolv – och Rickard liknade på pricken riddaren Arthur i spelet med liknande sorts rustning.

Jag är väldigt glad och nöjd över just detta uppslag – och vill åter tacka Drottningholms slottsteater för att jag fick låna bilden.