Generation 64: Peter Sunde

Lördagen den 31 maj var jag på födelsedagsfest då en vän till mig räckte sin mobiltelefon med en uppslagen url från en nyhetsartikel.

Jag minns inte vilken publikation det var men den förkunnade att Peter Sunde gripits på en gård i södra Skåne. När detta skedde hade jag inte hört av honom på någon månad; jag antog att han var upptagen med sin EU-parlamentkandidatur.

Peter Sunde, publicerad med tillstånd av Simon Klose.

Peter Sunde (Foto: Simon Klose)

Egentligen begrep jag aldrig att Peter Sunde skulle vara ”på rymmen”. Jag skrev till honom under januari och fick ett artigt svar att han gärna ville vara med i min bok men ville mest prata om Amiga 500 eftersom det var den datorn han främst växte upp med. Jag förklarade att det passade mig perfekt eftersom jag ändå planerade att ha ett avslutande Amiga-kapitel i boken för att runda av.

Vi träffades och pratade i flera timmar. Jag fick otroligt mycket bra, spännande och roligt material att arbeta med men hade sedan tidigare bestämt att Amiga-folket bara kunde få ett uppslag var i boken av utrymmesskäl.

Efter detta träffade jag på Peter Sunde en gång till; jag var mitt i en flytt och körde saker till soptippen. Jag hade ett par miljöovänliga skrivarpatroner jag ville kasta i rätt låda och frågade en lång herre i skitiga arbetarkläder av den typ bönder ofta jobbar i. Han log igenkännande och först då såg jag att det var Peter jag sprungit på – på soptippen.

Han höll på med något slags renoveringsprojekt, förklarade utförligt och högst icke-hemligt var han bodde och vi diskuterade även det stundande EU-valet i vilket han skulle ställa upp.

Sen såg jag honom inte mer. Tanken var att han skulle fotograferas som alla övriga medverkande men jag förstod att när de väl satt honom i fängelse skulle jag inte få möjlighet till sådant, åtminstone inte under de former jag ville ha för att göra ett fint uppslag av hans berättelse.

Som av en slump hittade jag Marina Filipovic, fotograf i Kroatien, och hennes bilder på Peter Sunde från ett besök i hennes trakter. Hon visade upp ett Flickr-galleri med trevliga bilder varav jag frågade om jag fick använda ett till min bok. Hon gav mig ett bra pris och var noga med att försäkra sig om att bilden skulle användas i ett syfte att skriva gott om Peter – eller åtminstone inte skriva ner honom. Jag förklarade tanken med min bok och vi var överens.

Det slog mig först senare när jag och Kenneth satte ihop boken att det ser ut som att Peter Sunde glatt vinkar från något slags betongfängelse. Det gör han alltså inte, han är ytterst fri som fågeln när detta foto är taget.

Precis så fri som fågeln som han kommer att vara snart igen. Kanske redan när du läser det här. Jag ser fram emot att få träffa Peter Sunde igen en vacker dag; det är en väldigt intressant och trevlig individ att samspråka med.