Generation 64: Orvar Säfström

Orvar Säfström tillhör den sortens personer som är lätta att intervjua men svåra att skriva om, mest beroende på att han har så väldigt mycket att säga.

Jag träffade Orvar för första gången 2006 på filmfestivalen i Cannes, av alla ställen – men det var inte förrän under spelkonserten Joystick 4.0 i Malmö som jag fick tillfälle att lära känna honom. Han bodde då i Malmö med sin familj och jag blev inbjuden dit på spelkväll några gånger innan han flyttade till huvudstaden för en tid sedan.

tempest-flyerOrvars berättelse om ”Tempest”-killen i integralhjälm är typisk honom; det jag känner just i dag är att jag väldigt gärna skulle vilja träffa samma kille för att få reda på hans historia och hur han känner inför det hela i dag. ”Tempest” är ett otroligt svår spel och även om det inte direkt har med Commodore 64 att göra är det ändå en typisk Orvar-historia.

Det jag är mest nöjd med i kapitlet om Orvar Säfström är den bild som togs på honom som sexåring uppflugen i soffan tillsammans med dubbelt så gamla kamrater. Det genialiska är att han faktiskt tittar rakt in i kameran med en blick som närmast verkar begripa att vi kommer att le åt honom drygt trettio år senare. Med lite tur och en del slit från Orvars håll lyckades vi få den tillräckligt högupplöst för att gå att köra på en helsida, vilket jag är väldigt tacksam för.

Berättelsen om Fist 2 har jag hört tidigare och den visste jag redan från början att jag ville ha med. Jag tror att många känner igen sig, även om de kanske inte satt och spelade åtta timmar i sträck x 2.

Det är en berättelse om spelens dragning och attraktionskraft redan 1985 – men också en historia om den vedervärdiga planeringen av nivåer.