Generation 64: Förord

Förordet skrev jag egentligen långt innan boken var klar; ja faktiskt redan sommaren 2013 då jag började skissa på boken.

En förkortad version av förordet använde jag för att sälja in konceptet till de personer jag ville intervjua; efter hand hade jag en färdig säljpitch jag visste skulle intressera den med rätt inställning. Att sälja in bokidéer av detta slag fungerar ungefär som att sälja in affärsidéer i övrigt; det är i pitchen allting ligger.

Även i det fall jag inte fick napp var svaren likväl oftast trevliga.

Hej Filip och Fredrik, Jag heter Jimmy Wilhelmsson och driver retrobloggen Spelpappan.se. Sedan en tid tillbaka skriver jag även en bok om generationen som växte upp med Commodore 64 och hur de lät denna dator påverka både karriär och framtid, trots omvärldens tvivel och rädsla för datorer.

Arbetsnamnet är C64 Made Me Who I Am. Det är tänkt att vara en kaffebordsbok i antologiformat där jag presenterar ett tjugotal personer med tankvärda och minnesvärda berättelser – givetvis med en krydda nostalgi och skaka-på-huvudet-ögonblick, men även som intressant spegelbild av hur vårt eget samhälle ser ut i dag och hur vi nu bemöter frågorna kring unga och teknik.

Jag har förstått att även ni satt klistrade vid er Commodore 64 som yngre; skulle någon av er kunna tänka sig att vara med i boken och berätta lite anekdoter från den tiden? Mer info om boken hittar du här:  http://c64mademewhoiam.com/

Ha en fortsatt trevlig helg.

Jimmy Wilhelmsson
www.spelpappan.se

Ah, låter härligt, men det funkar tyvärr inte tidsmässigt. Är i usa och filmar etc.

Allt lycka dock!

Fredrik W

Vän av anekdoter kan eventuellt vara intresserad av att allt började med att jag lärde känna Orvar Säfström och tog idén till under en spelkväll då vi var fyra stycken som hade en megaturnering Speedball 2. Jag beskrev bokens upplägg kortfattat för honom och han tyckte att idén var fantastisk.

Mitt förslag var att vi båda skulle skriva den men då han hade ont om tid sade han bara:

”Skriv den själv, för fan – gör det bara. Jag är gärna med!”.

Så blev det.

Jag funderade länge på vad som skulle illustrera förordet och ville inte ha teknik utan mänsklig närvaro.

På nätet fanns diverse bilder på barn med C64 men de var antingen i för dålig kvalitet eller alltför amerikanska – och detta är ju en svensk bok.

Resultatet blev att jag fotograferade min egen treåring, nyss uppstigen och hållandes min gamla brödburk i famnen utan att förstå varför. Det var aldrig riktigt meningen men omgivningen blev väldigt tidstypisk 80-talet; Mekano, Brio och retrosmurfar från Schleich.

Jag är ju något partisk – och långt från någon skicklig fotograf – men jag tyckte att det blev en väldigt bra bild för ändamålet som med lite vilja kan misstas för en bild från 80-talet.

Hade jag bara kommit ihåg att plocka bort vällingflaskan hade den varit perfekt…